Djurens skelett – så skiljer sig katt, hund och häst

Katt, hund och häst är alla däggdjur och har samma grundplan i skelettet: skalle, ryggrad, revben, bröstben, bäcken och fyra ben. Ändå ser skeletten väldigt olika ut. Skillnaderna speglar hur djuren rör sig – katten smyger och hoppar, hunden springer uthålligt och hästen är byggd för att bära sin egen tyngd i hög fart. Här går vi igenom djurens skelett del för del och jämför de tre arterna.

Samma grundplan – olika anpassningar

Hos alla däggdjur delas skelettet in i axialskelettet (skalle, ryggrad, revben och bröstben) och extremitetsskelettet (fram- och bakben med skulder- och bäckengördel). Benen har till stor del samma namn och samma ursprung hos alla tre arterna. Hästens kotben motsvarar till exempel det första tåledsbenet hos hunden.

Det som skiljer är proportionerna, antalet kotor i vissa avsnitt och hur långt benen har förenklats. Hästens ben har specialiserats mest: flera ben har smält samman eller tillbakabildats för att ge ett lätt, stabilt och energisnålt ben.

Översikt: katt, hund och häst

Del	Katt	Hund	Häst
Gångsätt	Tågångare	Tågångare	Hovgångare (går på en tå)
Halskotor	7	7	7
Bröstkotor / revbenspar	13 / 13	13 / 13	18 / 18
Ländkotor	7	7	6 (ibland 5)
Korsben (sammanvuxna kotor)	3	3	5
Svanskotor	cirka 18–23	cirka 20 (varierar med ras)	cirka 15–21
Nyckelben	Litet, fritt i muskulaturen	Rudiment eller saknas	Saknas
Tår fram / bak	5 / 4	5 / 4 (sporre bak ibland)	1 / 1
Ungefärligt antal ben	230–250	cirka 320	cirka 205

Antalet ben varierar mellan individer och raser. Den största variationen finns i svansen, och hos häst förekommer ibland en kota mer eller mindre i bröst- och ländryggen.

Skallen

Skallen består av ett stort antal ben som till största delen växer samman under uppväxten. Formen skiljer sig mycket mellan arterna.

Hundens skalle

Hunden har störst variation av alla husdjur. Man brukar dela in skallformerna i tre typer: kortskalliga (brakycefala, till exempel mops och bulldogg), mellanformer (mesocefala, till exempel labrador) och långskalliga (dolikocefala, till exempel greyhound och collie). Hos kortskalliga raser är nosdelen kraftigt förkortad, medan hjärnskålen är ungefär lika stor.

Kattens skalle

Kattens skalle är kort och rund med mycket stora ögonhålor i förhållande till skallens storlek. Variationen mellan raser är mindre än hos hund. Både hos katt och hund är ögonhålan öppen bakåt – den sluts av ett ligament i stället för av ben.

Hästens skalle

Hästens skalle är lång, och den största delen utgörs av ansiktsskelettet med plats för de stora kindtänderna och bihålorna. Ögonhålan är helt omsluten av ben, och ögonen sitter långt ut på sidorna, vilket ger ett brett synfält.

Ryggraden och bröstkorgen

Alla tre arterna har sju halskotor, precis som nästan alla däggdjur – även giraffen. Skillnaden ligger i kotornas längd: hästens halskotor är långa och kraftiga.

Katten och hunden har 13 bröstkotor och 7 ländkotor. Kattens ryggrad är ovanligt rörlig, vilket gör att den kan böja och vrida kroppen mycket när den hoppar, landar och vänder i luften. Hundens rygg är också smidig och fungerar som en fjäder när den galopperar.

Hästen har 18 bröstkotor och därmed 18 revbenspar, men bara 6 ländkotor. Ryggen är betydligt stelare än hos hund och katt. Det gör att den kan bära bålens stora vikt – och i dag även en ryttare – utan att svikta. Bröstkotornas långa taggutskott vid manken ger fäste åt muskler och nackband som bär upp huvudet.

Korsbenet består av sammanvuxna kotor: tre hos katt och hund och fem hos häst. Det förbinder ryggraden med bäckenet och för över kraften från bakbenen till kroppen.

Frambenen – utan led mot bålen

En viktig skillnad mot människan är att frambenen hos katt, hund och häst inte är fästa vid bålen med en led. Hästen saknar nyckelben helt. Hos hunden finns i bästa fall ett litet rudiment, och hos katten ett tunt nyckelben som ligger fritt i muskulaturen. Skulderbladet hålls i stället på plats av muskler, som fungerar som en stötdämpande upphängning när djuret landar på frambenen.

Underarmen består av strålben och armbågsben. Hos katten är de rörliga mot varandra, så att den kan vrida tassen inåt – det används när den slår och griper. Hundens möjlighet att vrida framtassen är mer begränsad. Hos hästen har armbågsbenet tillbakabildats och vuxit ihop med strålbenet, vilket låser benet i en rörelse framåt och bakåt.

Hästens framknä är en handled

Det som kallas hästens framknä motsvarar människans handled. Under det sitter skenbenet, det tredje mellanhandsbenet, och på var sida om det de tunna griffelbenen, rester av andra och fjärde mellanhandsbenet. Sedan följer kotleden, kotbenet, kronbenet och längst ner hovbenet inne i hoven. Bakom hovleden ligger dessutom ett litet sesamben (os sesamoideum distale, på engelska navicular bone).

Bakbenen och bäckenet

Bäckenet består av tarmben, sittben och blygdben som vuxit samman till en enhet på var sida. Därefter följer lårben, knäled med knäskål, skenben och vadben samt hasleden (fotleden).

Hos häst är vadbenet tillbakabildat och delvis sammanvuxet med skenbenet. Hästens hasled motsvarar människans fotled och häl, och det som ofta kallas hästens ”bakknä” är den egentliga knäleden högt upp mot bålen. Nedanför hasleden är bakbenet uppbyggt på samma sätt som frambenet: skenben (mellanfotsben), griffelben, kotben, kronben och hovben.

Hund och katt har normalt fyra tår på bakbenen. Hos en del hundar finns även en så kallad sporre (en femte tå) på bakbenet, vilket är vanligt hos vissa raser.

Tår, tassar och hov

Katt och hund är tågångare: de går på tårna med mellanhanden och mellanfoten lyfta från marken. Det förlänger benet och ger ett effektivt steg. På frambenet har båda fem tår, där den innersta (sporren) inte når marken.

Kattens klor sitter på det yttersta tåbenet och hålls normalt indragna av elastiska band. När katten spänner musklerna på undersidan av tassen fälls tåbenet och klon fram. Hundens klor kan inte dras in.

Hästen är hovgångare och går bara på den tredje tån. Hela kroppsvikten bärs av hovbenet, som är omslutet av hovkapseln. Ett långt, smalt ben med få leder längst ner gör benet lätt och ger hög fart med lite energi.

Varför är det bra att kunna djurens skelett?

Kunskap om skelettet är grunden i veterinär- och djursjukskötarutbildningar, för hund- och hästmassörer och för alla som arbetar med djurens rörelseapparat. Att kunna placera benen gör det lättare att förstå röntgenbilder, rörelsemönster och de vanliga begreppen inom djurvården. Ett skelett eller en plansch att titta på gör det betydligt enklare att lära sig än bara bilder i en bok. På Swehealth finns till exempel anatomiska djurmodeller och djuraffischer över skelett och muskler. En sammanställning finns också på vår sida om djurmodeller och djuranatomi.

Vill du jämföra med människans skelett finns mer om ben, leder och muskler på Skelett.se.

Vanliga frågor om djurens skelett

Vilket djur har flest ben – katt, hund eller häst?

Av de tre har hunden flest, cirka 320 ben. Katten har ungefär 230–250 och hästen cirka 205. Skillnaden beror till stor del på svansen och på hur många tåben djuret har.

Har hästen nyckelben?

Nej. Hästen saknar nyckelben, och frambenet hålls fast vid bålen av muskler. Hunden har högst ett litet rudiment, och kattens nyckelben är litet och saknar led mot skulderbladet.

Vad är griffelben?

Griffelbenen är två tunna ben på var sida om skenbenet hos häst. De är rester av andra och fjärde mellanhands- eller mellanfotsbenet från en tid då hästens förfäder hade fler tår.

Varför har alla tre sju halskotor?

Nästan alla däggdjur har sju halskotor oavsett halsens längd. Det är kotornas längd som varierar, inte antalet.

Är hästens framknä samma sak som ett knä?

Nej. Framknät motsvarar människans handled. Hästens egentliga knäled sitter på bakbenet, högt upp mot bålen.